Kunskap

Radering räcker inte: därför kräver GDPR fysisk destruktion

Varför radering av hårddiskar inte är tillräckligt ur ett GDPR-perspektiv — och vad fysisk destruktion med intyg betyder för ansvar, granskning och bevisbörda.

Sekretessavfall · · 2 min läsning
Radering räcker inte: därför kräver GDPR fysisk destruktion

Den vanligaste missuppfattningen kring dataförstöring är att det räcker att radera filerna, tömma papperskorgen eller ens formatera om disken. Ur ett GDPR-perspektiv gör det oftast inte det — och det finns två skäl till det. Dels kan raderad data i många fall återskapas med etablerade metoder. Dels ger radering inget bevis för vad som faktiskt hände med uppgifterna, vilket gör det svårt att styrka hanteringen vid en framtida granskning eller incident.

Varför “raderad” inte betyder borta

När en fil raderas tas i de flesta fall bara pekaren till datan bort — själva innehållet ligger kvar tills det skrivs över. Samma sak gäller många typer av flashlagring, som SSD:er och USB-minnen, där datan sprids över minnesceller och kan finnas kvar i reservceller även efter en överskrivning. För en organisation som behandlar personuppgifter innebär det en konkret risk: en disk som lämnas vidare kan i värsta fall återskapa uppgifter som borde ha förstörts.

Ansvar och bevisbörda

GDPR ställer krav på att personuppgifter inte behandlas längre än nödvändigt och att uppgifterna skyddas på lämpligt sätt genom hela livscykeln — även när de ska bort. Den som är personuppgiftsansvarig förväntas kunna visa vad som gjorts. Ett intyg på fysisk destruktion, där medietyp och antal framgår, är just ett sådant underlag: det gör hanteringen spårbar och granskningsbar.

Vad fysisk destruktion faktiskt betyder

Fysisk destruktion innebär att lagringsmediet görs oläsbart — exempelvis genom krossning, malning eller annan mekanisk bearbetning — så att informationen inte kan återställas. För många verksamheter är det det enda alternativet som både tar bort datan och lämnar ett bevis. I en förfrågan på sekretessavfall.se kan ni ange att ni önskar intyg, så att mottagarna specificerar exakt hur de hanterar och dokumenterar varje mediatyp.

Så tänker ni rätt kring hela flödet

  1. Inventera vilka media som finns och var de förvaras — även gamla enheter i skrivbordslådor räknas.
  2. Särskilj media som ska återanvändas från sådana som ska förstöras; det som återanvänds kräver en annan process.
  3. Begär intyg när media lämnas för destruktion, så att ni kan styrka hanteringen.
  4. Spara underlaget på en plats ni hittar till igen — granskningar kommer ofta långt senare.

Har ni skrot att sälja?

En förfrågan → priser från flera uppkopplade skrotgårdar i nätverket.

Begär offert →